My Wedding Speech

Beep, Beep, Bittie Beep

Telegram har anlänt:
”Hoppas ni båda, Karin och Henrik, får en otroligt härlig dag med mycket skratt och många underbara minnen. Vi tänker på er massor denna högtidsdag.
Massor av Kramar från Wilma, Eva, Thomas och vår lilla Bosse”

Kära brudpar…älskade syster…
Jag vill först och främst lyckönska er båda på er fortsatta RESA genom livet. Jag är säker på att det kommer gå hur bra som helst med tanke på den kärlek som ni båda hyser för varandra och alltid öppet har gjort.

Många resor har det blivit för er båda…både med och utan barn. Några av dessa kommer jag ihåg speciellt för dom har påverkat mig på ett eller annat sätt i mitt liv.

Den första var din resa till Norge för studier. För första gången i mitt liv var jag utan min ”stora syster” som alltid varit där när jag behövde dig. En faktiskt jobbigare tid för mig personligen än jag någonsin har medgett….paus…men…den resan gav dig så mycket Karin, ja, det var starten på ditt ”vuxna liv” långt hemifrån.
Den var bra för dig…den resan
Du fick en grym utbildning, två underbara barn och till slut träffade du Henrik.
…Så jag e inte bitter för den resan…nä jag är inte bitter 🙂

Andra stora resan som påverkade mig mycket som ”lillebror” var min egen resa i 5 år till U.S.A. för studier och tennisspelande.
Långt, långt borta från nära och kära…och väldigt lång bort från dig…igen…paus.

Ett av mina mål som jag satt upp för mig själv i U.S.A, som jag givetvis misslyckades med, var att försöka bli lika grym i mitt skolarbete som du alltid varit. Det gick inte…paus…Jag kunde inte få straigt A`s hur mycket jag än smörade för mina lärare när studietekniken inte funkade som den skulle. Jag kom nära…men aldrig till din nivå.
Men jag är inte bitter för det…närå, jag är inte bitter 🙂

Tredje stora resan för dig som påverkade mig var när du och Henrik bestämde er för att flytta till Sverige.
Jag kommer ihåg flyttlasset till Sverige, flyttkartonger, snöstorm…utan glödlampor i huset.
på väg ut till er får jag ett samtal ”Anders, det är kolsvart här, du måste köpa glödlampor, vi ser ingeting” Dessa införskaffades på Värmdö Centrum på vägen ut den kvällen. C.W och Hanna lekte kurra gömma bland flyttkartongerna i ert nya egna gemensamma hem.
Kommer så väl ihåg att det kändes skönt inombords…skönt att efter ca 10 dryga år bodde vi nu i samma land och samma stad endast 5 mil i från varandra. Fast vi inte träffas ofta vet jag att du finns i närheten och inte långt borta från mig om jag skulle behöva dig.

Du, Henrik och dina/mina älskade barn…paus…dom, C.W och Hanna som (innan jag själv fick Wilma) har känts precis som mina egna barn många gånger och fortfarande gör.
När ni åkte till Chicago på ngn läkarkongress fick jag tillfälle att träna på att vara pappa en vecka. Det var körigt…så körigt att C.W fick med sig ett ”apelsinljus” en morgon i stället för frukt till mellis. Men jag njöt verkligen av att få vara med dom, att ta hand om dom…
Hela vardagsrummet blev till slut en koja där jag berättade sagor för dom på kvällarna innan det var dags att gå till sängs.

Beep, Beep, Bittie Beep

Fler Telegram har anlänt:

Henrik:
”Nu är det slut med piska och läder, jag önskar jag vore i brudens kläder / Jonas Gardell

Karin:
”Rid i natt” / Wilhem Moberg

Båda:
”Grattis brudgum, grattis bruden. Ville komma men blev ej bjuden / Kungen

Båda:
”Om kärleken lever men pengarna tar slut…gör som jag gjorde: tejpa, klista och klipp ut
/ Sigvard Marjasin

Flera resor har det, för dig och Henrik, blivit som på något sätt har även varit gemensamma med mig…fast jag inte varit närvarande.
Den jag tänker främst på är resan till Australien…The Great Barrier Reef, WhitSundays Islands, Hamillton Island, Hayman Isaland.
Där, jag med säkerhet, vet att ni alla hade ”the time of your life”…vackrare plats…förutom Havstoviken, vår barndoms beach och Spikarna…finns inte på denna jord, eller hur?…
WhitSundays…Nä, jag var inte bitter jag, närå :-)… Jag kunde blunda och därigenom se och nästan känna vad din familj upplevde….ja…jag var avundsjuk för jag ville tillbaka dit själv.

Fjärde och senaste stora resan blev ju Doha, Qatar. Det visade sig att ni skulle flytta dit…ett, två eller tre år…det fick tiden utvisa. På grund av denna resa fick ni, snart för ett år sedan, till ett bröllop…halvt om halvt i smyg…inför inresekravens skull… till det muslimska landet Qatar. Det är därför eller i alla fall en stor anledning till att vi alla sitter här idag och firar er båda, Karin och Henrik.

Stolt är jag över dig Karin och glad att du Henrik får äran att gifta dig med min älskade syster.

Innan jag utbringar en skål för brudparet vill jag ge dig Henrik ett enda råd…paus…
Ett enda råd som jag tror du bör följa…paus…
”Om hon någon gång trilskas, även blir bitter någon gång, eller envis som sin far…SLÅ NÄVEN I BORDET!…och gör precis som hon säger 🙂

SKÅL TILL BRUDPARET!!

Din Lillebror

Kommentera gärna inlägget :-)